Resa med barnbarn till Astrid Lindgren i Vimmerby

Vi hade lovat ta hand ett barnbarn den gångna helgen fredag till söndag. Barnbarn är ljuvliga och intensiva och jag kan hålla med om att det är lite av livets  efterrätt. Hon är drygt 4 år och är jämngammal med min frus första cellgiftbehandling. Vi tänkte att hon var lagom för Astrid Lindgrens Värld. Denna torsdag – fredag var det besprutning för min fru. Då vet vi att lördag och framförallt söndag blir starkt påverkade dagar. Men vi är två vuxna så det skulle gå bra. Det gäller att vara uppmärksam på orken och belastningen och få henne att vila fast hon inte vill det.

Resan tog med bil 3,5 tim. och gick bra. Förutom cellgifter blev hon även upptankad med diverse medel mot illamåendet. Både mormor och barnbarn somnade gott i bilen. Väl framme i Vimmerby installerade vi oss och gick sen till centrum för kvällsmat. På torget fanns en lekmodell av Hoppetossan, Pippis pappas båt, passar perfekt för en fyraåring. Först leka, sen mat, sen leka igen. Efter maten orkade inte mormors kropp längre utan hon fick gå hem och vila. Det gick bra att morfar fick vara med på lekplatsen. Barnbarnet fick till uppgift att leka tills hon blev nöjd. Och det gjorde hon!

Lördagen var planerad som en heldag på Astrid Lindgren. Det betyder stå i kö när de öppnar grinden för att komma in och gå ut efter att de har stängt. Barnbarnet uppskattade verkligen anläggningen, hon älskar Pippi, Emil och de andra figurerna och kan även de flesta av sångerna. Hon satt som ljus på föreställningarna och emellan utnyttjade hon lekytorna. Med jämna mellanrum behövde vi äta även fast cellgifterna tar bort smaksinnet och matlusten. En viss liten människa hade inte tid att äta, utan ville bara tillbaka till lekplatserna. När vi var två fanns där möjligheter att få vila kroppen.

När vi väl var klara med Astrid Lindgren, hann vår lilla knappt sätta sig i bilen innan hon slocknade, men hon var nöjd och glad och det var huvudsaken.

Vägen hem från Vimmerby, passerade bland annat Gränna för att visa hur man gör polkagrisar.

Det var en intensiv helg, som det ju är med små barn, men samtidigt ger det energi och andra saker att tänka på. Ett annat pris för denna resa var att illamåendet fortsatte efter helgen och var starkare än annars. Men bara att hon ändå orkade gör att det känns värt det.

Torsdag nästa vecka är det dags igen för nästa besprutning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *