Spontant kändes det underbart att det skulle bli uppehåll från besprutningar i 2 mån. Då skulle det ju kunna bli lugn och vila och goda möjligheter att återhämta krafter.

Det vi inte tänkte på var att man skulle stråla tumörerna och att strålningen inte är harmlös. Det blev 4 tillfällen, 4 dagar efter varandra. Sen blev det i Borås i stället för Göteborg, för att det var kortare väntan där. Som om inte det var nog för stackarn så fick hon influensa med hosta och feber på juldagen. Den har varit seg och inte förrän nu är den nästan över.

Nu börjar även värken minska, Jag ser att det inte går lika mycket värktabletter som tidigare och morfin klarar hon sig utan just nu. Det är bra.

Det är egentligen först nu som hon ju börja samla krafter. Nu kan hon nog orka med att hämta ett barnbarn på förskolan. Det är roligt, men en sån sorg man känner när man inte orkar. Låt oss hoppas att krafterna kommer tillbaka så mycket att hon klarar det och kan få känna mer av glädjen av livets efterrätt