Det blev en hel del idag också.

Eftersom värdena var för dåliga för att ge cellgifter. I stället fick vi den tiden att träffa doktorn. Nu fick vi veta att värdena visst var bra, man hade tittat på gamla värden. Det skulle gå att ge cellgifter, men nej, det kräver även mental förberedelse, så det gick inte denna gång. Det blev bara den planerade injektionen av benstärkande medicin.

Det vi fick veta var att det var levervärden, blodvärden, sänka och feber tillsammans som bekymrade. Gallblåsan var utspänd, men det var också allt, ingenting syntes att det skulle kunna vara infektion där. Det vanliga i denna situation är gallsten, men det känns ju rejält. Det skulle kunna var grus istället för en större sten. När sen gruset töms i tarmen, händer det att beckventilen i gallgången inte sluter helt tätt. Det skulle kunna komma in tarminnehåll in i gallgången, som i sin tur kan ge infektionen som gav feber, puuuh. Antibiotikan tog bort febern och övriga värden verkar ha återhämtat sig bra. Men, så enkelt var det ju förstås inte. Antibiotikan gav illamående, så pass starkt att det orsakade kräkningar.

När det nu gäller tumörerna så sades det klart att de som sitter i skelettet har inte rört sig ett dugg, utan är likadana som när cellgifterna tog paus. I lungorna kan man ana att de vuxit något, men mer är det inte. Så långt låter det ju lite hoppfullt. Morfin är svårt att ställa in, det måste öka så att smärtan blir mindre, för smärta påverkar också starkt negativt. Budskapet verkar vara: – Bekymra dig om smärtan och inte om tumörerna.

Måtte nu denna omgång leda till att den förlamande tröttheten ger sig, den drabbar oss båda. Sjukdom, smärta och oro tar otroligt mycket energi. Vi behöver återhämta oss, så vi kan få glädja oss och njuta av våra nu 4 barnbarn.