Det är ju så i vissa familjer att det blir väldigt dålig planering på födelsedagar. Hos oss har september blivit väldigt koncentrerad. Därför blev det födelsekalas i går igen. Nu var det min tur. Vi samlades hos ett av barnen, det var gott om plats och perfekt för de små barnen. Dessutom var vädret på ett väldigt gott humör, så vi satt ute i trädgården. Det var underbart alltihopa.

Jag hämtade henne på sjukhuset och vi åkte hem. Hon fick duscha hemma, för det var enklare än på sjukhuset. Sen åkte vi ut till kalaset. Det var kul för det härliga barnen hade ordnat så att det kommit en fotograf, som hade som uppgift att fotografera hela familjen i olika konstellationer. Vi hade en sådan tillställning för 3 år sedan och det blev mycket lyckat. Barnen växer ju så fort och blir fler, så det behövdes en uppfräschning.

Efter fotografen blev det lasagne och sedan tårta. Samtidigt passade vi på att fira svärdöttrarna som fyllde år alldeles strax efter. Det hela förlöpte bra och hon klarade sig också med lite extra påfyllning. Det verkar som om lunginflammationen gett med sig. Men, hon har fått massor av sådana där små vita prickar i munnen, som gör så förtvivlat ont och svider. Det är någon sorts svamp som kräver sin egen medicinering. Effekten är att hon kan med visst besvär äta flytande föda och dricka vissa näringsdrycker. Riktig mat går inte, den bara växer i munnen och går inte att svälja. Kan det inte ta slut snart? Det räcker väl som det är?

Som förälder är det underbart att få se alla småkusiner leka på samma ställe och de verkar trivas tillsamman och ha kul. De är även så otroligt rara mot de allra minsta. Det är värt mer än det mesta bara att få se och uppleva detta. Det är en rikedom som inte går att mäta