Igår den 18 oktober lämnade Kristina oss och denna värden. Hon hade frid i sin själ, hon hade inte ont, hon var inte ensam.

Det hela gick så snabbt att ingen hann med, inte ens personalen. Vi kastade oss iväg så snabbt vi kunde och var alla samlade efter 30 min. Personalen på hospice är rent underbar, det finns inte ord att beskriva den omtanke och värdighet de har. Vi fick all den tid i världen vi behövde för enskilda och gemensamma avsked. Vi öppnade fönstret i Kristina rum för att själen skulle hitta hem. Ändå kändes det som hon var kvar i rummet när vi kom så vi kunde få våra sista ord med henne.

Kristina hade bett om att få träffa sin präst för att ett samtal och att få hjälp att be några böner. Det blev av kvällen före. Prästen kom något senare på dagen och hade samling med familjen och berättade om samtalet kvällen före. Det kändes mycket bra.

Därefter samlades vi alla vid Kristina och prästen höll en utfärdsbön. Sen gick alla gemensamt därifrån.

Nu har du ro och frid i din själ och vi är övertygade om att du inte kan släppa att hålla koll på oss och att vi skall må bra. Vi kommer att hålla utkik efter din lilla citronfjäril eller lilla fågel som skall meddela att du är med oss.

Vi saknar dig, men vet att du har det mycket bättre där du är.  

Vi får tänka på barnbarnets ord:

• Nu är mormor frisk
• Men hon är ju i en annan värld
• Ja men där får hon en massa nya vänner