Idag fick vi träffa en vikarie för att få röntgenresultatet av en läkare.

Svaret var kort: Läget är stabilt! Det betyder på detta språket att det ser likadant ut som förra gången. Tumörerna har varken vuxit eller krympt. Man ser detta som positivt och att behandlingen fungerar. Det som tolkades som en aning av något på revbenen var spåren av läkningen av sprickorna som kom vid senaste operationen i december.

När man nu tänker sina dystra tankar så blir det: – 6 mån cellgifter till ingen nytta, det har ju inte hänt någonting. Men å andra sidan, 2 månader efter operationen i december hade det ploppat upp nya tumörer i lungorna. Nu har det gått ett halvår och i varje fall inga nya tumörer.

En sak som man tog på allvar och inte som utslag av hypokondri, var den upplevda värken i benen. Man tar en röntgen av det opererade benet för att dels se hur det ser ut och sedan för att minska vår oro. Förra gången var det trots allt en tumör och man blir nojig av sånt här.

Nu fortsätter cellgifterna på samma sätt som förut. Besöket på sjukhuset avslutades med att ta nya prover för besprutningen i slutet på denna vecka.