Det händer ju att man vaknar mitt i en dröm och just då minns man vad drömmen innehöll. Jag har några gånger vaknat av att jag drömt att jag hört att hon jämrat sig av smärta. När jag sett mig omkring har hon legat stilla bredvid mig och andas lugnt och tyst. En av gångerna när jag vaknade av att hon jämrade sig i drömmen, visste jag inte var jag var. Hon låg inte bredvid mig i sängen. Jag var borta på tjänsteresa och var ensam! När jag senare frågade hur hennes natt hade varit, hade hon vaknat av att hon hade så ont och kunde inte somna om. Jag har ingen koll på klockslagen, men det kan mycket väl vara ungefär samtidigt.

Är det en effekt av att man levt ihop så länge att man på något sätt växt samman som individer? Eller, kan det vara så att denna sjukdom inte bara äter upp sitt offer, utan fortsätter med dess omgivning? Det är ju utan tvekan så att det inte bara är den sjuke som drabbas utan även alla nära och kära och jag börjar känna att alla är lika mycket drabbade fast på olika sätt.