Nu blev det så att resan till Vilnius blev av och jag åkte ensam. Det var med lite blandade känslor förstås. Vi är ju ett gammalt gäng som umgåtts länge och känner varandra väl, men det r ju klart att det var lite tomt. Samtidigt visste jag att hon var väl omhändertagen. Barnen skulle ta hand om henne och väninnor fanns tillhands om det skulle inträffa något.

Det blev en trevlig resa från tors. morgon till sön kväll, med avkoppling, trevlig samvaro och massa nya intryck. Sen för att citera den kända filmen så hade vi ovanlig tur med vädret. Lagom varmt blandad sol och ingen nederbörd förrän på hemresedagen.

Hemresan blev dryg och då var det hade blivit svårt för henne. Kl. 12.45 hämtade taxin på hotellet och kl. 00.30 var jag hemma igen. Då var sista flyget över 2 tim. försenat. Den väntan och det stillasittandet hade blivit för tungt, för den sargade kroppen.

Jag smög in för att inte väsnas och väcka henne, men hon vaknade i alla fall. Då berättade hon att hon varit inlagd på sjukhus från tors. kväll till lör. kväll på grund av värk och feber. Lördagen hade varit en hygglig dag, men söndagen var det ett bakslag. Hon ville inte säga något av omtanke för mig, att inte påverka och förstöra resan.