Veckan som gått har inte varit rolig. Det har ringt i öronen att nu finns inget mer att göra. Nu har det visat sig att det finns det!

I tisdags hade vi ett nytt besök på sjukhuset. Det var först röntgen av benet och senare besök och samtal med ”vår” läkare. Ett av våra barn ville också vara med och lyssna och få svar på egna frågor och funderingar.

Det känns betydligt bättre nu och vi har fått förklaringar på väldigt mycket.

De cellgifter hon fått hittills har inte mycket verkan längre. De bromsar inte tumörerna längre utan bryter bara ner kroppen till ingen nytta. Tumörerna är inte aggressiva i den meningen att de exploderar, men de växer om än långsamt och det är inte bra. Just för colon cancer finns åtminstone 3 olika cellgifter att använda i olika kombinationer och där är inte allt utnyttjat ännu.

Men, kroppen orkar inte med cellgifter just nu utan det primära är att få kroppen återhämtad. Återigen kommer det att det centrala är smärtan, som måste behandlas. Smärta stjäl så mycket ork och energi att det förstör allt annat. Den gör att man mår illa, vill inte äta, får mer ont osv. i en nedåtgående spiral. Samtidigt gör en ökad morfindos att den påverkar mage och tarmar till det sämre med mer illamående. Det är inte lätt och en väldigt svår balansgång. Men vi får hjälpas åt att få till en mathållning, som går att kroppen får tillbaka sina tappade kilon.

När cellgifter inte går att använda längre finns det behandlingar på forskningsnivå som man kan pröva som sista utväg. Har man tur så….

Kortsiktigt går det att stråla tumörerna i benet en gång till. Det är värre med tumörerna i ryggen.  Det är svårt med precisionen i strålningen och i ryggen finns ryggmärgen som kan ta skada. Det är därför man är restriktiv men strålning i ryggen. Det är inte bra att få skador på ryggmärgen. Läkaren skulle i alla fall prata med sina kollegor om det går att stråla ryggen igen.

Ytterligare en sak eller förändring är en sån förlamande trötthet hon haft de senaste veckorna. Ofta är det på dagarna så att om hon sätter sig ner så somnar hon. Tittar hon på ett TV program kan hon inte hålla sig vaken. Det är lite oroande i sig.

Skall det vara såhär?