Jag mår inte illa!!!

I torsdags när vi satt vid kvällsmaten sa hon plötsligt;

– Det här är otroligt, jag mår inte illa!

Det har ju varit så att hittills att det har varit illamående hela tiden. Det har varit mer eller mindre, men aldrig helt borta. Och nu helt plötsligt är det, ingenting.

Då kommer det en massa tankar och funderingar igen. Människokroppen är allt en märklig skapelse. Den känns ibland helt omöjlig att begripa.

Nu har hon haft en intensiv arbetsperiod med studentbedömningar. Det hade precis blivit klart med besök hos studenter, dokumentation och inskick av bedömningarna.

Kan det vara något sånt att det är en stor uppgift som klarats av, till utsatt datum och dessutom under rådande omständigheter? Kanske spänningarna släpper, när projektet är avklarat och stressen spelar spratt med psyket? Stress kan ju ställa till med märkliga saker som man inte känner och inte fattar.

Sen mitt i allt detta som är glädjande positivt, kommer den där lille och knackar på axeln och säger: Glöm nu inte bort det där som dom sa på sjukhuset. Det här är ju faktiskt palliativ vård. Tack för den där du! Håll tyst och försvinn! Låt mig nu få vara glad ett tag i stället!

Ett barnbarn till!!!!

Det gick så hastigt, som det kan göra ibland. Givetvis vet man att det finns och man väntar på att det skall komma ut, men när är alltid lika osäkert.

Så vid lunch ringer sonen och säger att nu är de på BB och mamman får lustgas. Jag ringer säger sonen.

Sen var den dagen saboterad. Att man bara blir så firrig och stirrig fast man varit med så många gånger förut.

Några timmar senare ringer sonen igen och meddelar att man fått den sötaste lilla flicka man kan tänka sig. Än en gång blev nästan alla dragna vid näsan, de flesta var helt övertygade om att det var en pojkmage, men tji fick dom!

Nu tackar man den moderna tekniken, för strax efter kommer ett mms i telefonen på den stolte fadern med den älskade och underbara dottern.

Det här var bland det bästa som kunde hända en besprutningsfredag.

Det rullar på

Det har inte varit så mycket nytt utan det har rullat på i sin vanliga lunk.

Onsdag morgon, prover.

Torsdag, besprutning 2 tim.

Fredag, besprutning 1 tim.

Fredagkväll  trött, kroppen slut.

Lördag, halva dagen OK sen behöver kroppen vila.

Söndag – Måndag, de sämsta dagarna.

Tisdag – Lördag. Kroppen börjar sakta återhämta sig, dag för dag.

Påföljande söndag – onsdag är riktigt OK dagar. Visst känns de att det finns något i kroppen som inte skall vara där, men det funkar ändå nästan som vanligt.
Onsdag är det också prover och så börjar det om igen.

4 dagar av 14 är OK, de övriga är mer eller mindre påverkade.

Röntgen av benet för att det värkte så, visade att det fanns kvar en rest av tumören i den övre benstumpen. Det är den som spökar. Men säger man, cellgifterna håller den tumören i schack. Om den skulle behöva behandlas, gör man det med strålning.

Nu finns det drömmar att den röntgen man gör i december, visar att man kan göra ett uppehåll. Man kan ju aldrig ta ut något i förskott, men drömma kan man ju få göra.